Category: Artists

Ace Rosewall

Londons danske singer/songwriter, Ace Rosewall, vender for første gang i 3 år blikket mod Danmark.

I over 3 år har London været basen for den danske pop trubadur Ace Rosewall. Nu vender han med sin nye EP, ”Colours”, blikket hjem mod Danmark. Sidste år indgik Ace et samarbejde med pladeselskabet Target Records, og det er dét samarbejde, der har ledt til udgivelsen. I sommers tog Ace og hans britiske trommeslager Ellie East til København for at indspille i Medley Studios, der før har set artister som Kim Larsen, Prince og Mads Langer. Den old school roots baserede producer Henrik West, der tidligere har produceret for bl.a. James Blunt sad bag pulten gennem hele forløbet, og over 4 fulde dage barrikaderede de 3 sig i kælderstudiet og arbejdede intenst på at skabe den EP, der nu skal være med til at breake Ace som artist i Danmark.

Mange drømmer om at blive ”rockstjerne”, når de er små, men det stod hurtigt klart for Ace, at dette ikke var en drøm men nærmere et mål. Kort efter gymnasiet tog Ace sin guitar under armen og hoppede ombord et fly til London. Uden en plan sprang han ud i det, og siden da er det blevet til næsten 200 koncerter, deltagelse i Abbey Road Studios Songwriting Masterclass og et ry som en upcoming artist, der er værd at holde øje med.

Ace bevæger sig indenfor et lydunivers, hvor fokus er på at skabe den gode melodi og en nærværende tekst, som folk kan relatere til. Med udgangspunkt i Aces egne følelser og oplevelser og er sangene som små glimt ind i følelsesspektret af ungdommen – heartbreak eller happiness og alt hvad det ellers indebærer. Ace henter inspiration fra mange forskellige genrer som soul, rap, og alternativ rock, men i sidste ende har alle sangene rod i den singer/songwriter pop, der har formet ham som artist. Det opleves tydeligt på ”Colours”, der varierer genremæssigt fra det klassiske indie-pop nummer, ”I Don’t Think They Know” over i en 60’er ballade som ”For You”. Titlen ”Colours” afspejler forskelligheden i sangene på EP’en, for ligesom alle farver er forskellige, har de en fællesnævner – præcis som sangene.
Sidste år udgav Ace sangen ”Fooling Around”, der straks fik opmærksomhed fra Karrierekanonen, Londons musikpresse og den danske radiosfære, hvor bl.a. P4, P5 og P6 tog sangen til sig.

– ”The London-based Danish singer-songwriter has unleashed a slick pop cut infused with indie vibes throughout. […] sounds ready-made for radio with it’s mainstream appeal and it’s  simplicity which allows Ace Rosewall’s voice and lyrics to shine.” – DiscoverNÜ

– ”Hvis du er vild med Ed Sheeran, så lyt lige her!” – Karrierekanonen

Hjemkomsten er sikret med flere planlagte koncerter bl.a. til Sofar Sounds og på Smukfests spillested Walthers. Desuden planlægger Target en turné, hvor Ace sammen med 2 andre unge singer/songwriters kommer rundt i landet.

Alberte Winding

Efter Albertes efterårs-bogudgivelse Kastevind – erindringsglimt fra barndom og ungdom, fortsætter historierne i musikken, live på scenen, med nye og gamle numre fra Alberte Windings repertoire.

Albertes sange om at finde kærligheden, om at holde gamle og nye venner i hånden, om de mørke dage og de lyse nætter, bliver kædet sammen af små anekdoter. Fra barndommens sodavand med brus og udi det voksne livs komplicerede dans med kærester, fester, børn og alt det der gudskelov kommer efter.

”Vi vil altid gerne sende folk varmt afsted, og vi gør os umage for at være sammen, der hvor stemningen har den rigtige tykkelse til musik. Der hvor det skrøbelige knækker og bliver til et smil.”
Alberte Winding

Nyt album udkommer i 2020 på Target Records

The Beatophonics

www spotify_small twitter youtubeTargetshop logo 2

THE BEATOPHONICS  – LETS DO THIS

The Beatophonics som er kendt for deres unikke samspil og deres uofficielle titel som “Danmarks bedste beat-orkester” vender i 2020 tilbage med et markant nyt album , hvor bandet træder nye veje i forhold til deres meget konceptuelle udtryk. Albumtitlen Let’s Do This refererer til den proces og de aktive valg som bandet har været igennem mens de har skrevet den nye musik. Dogmet om den stramme beatstil er væk , og bandets medlemmer har blotlagt deres ideer for hinanden i jagten på den gode, tidsløse sang. Forankringen i 60ernes æstetik er stadig til stede, men bandet har på det nye album også åbnet sig mod lyde og stemninger fra de sidste 40 års rock og pop – og man kan møde referencer til alt fra Elvis Costello, ELO, Powepop og ja endda til The Zombies unikke fornemmelse for hamonik.

THE BEATOPHONICS – LET’S DO THIS – NYT ALBUM UDE D. 31 JANUAR  2020! 

The Beatophonics som er kendt for deres unikke samspil og deres uofficielle titel som “Danmarks bedste beat-orkester” vender i 2020 tilbage med et markant nyt album , hvor bandet træder nye veje i forhold til deres meget konceptuelle udtryk – som man har kunnet opleve på både deres debut og live album.

“Det nye album vil lægge sig i en naturlig forlængelse af vores debutalbum fra 2015 og samtidig peger det også rigtig meget i en ny retning. Vi har sluppet det stringente trio format og givet den gas med et væld af vintage instrumenter i studiet. Albummet indeholder 13 nye originale skæringer og vi glæder os rigtig meget til at slippe det hele løs!” – udtaler bandets bassist Rasmus Schrøder

Albumtitlen Let’s Do This refererer til den proces og de aktive valg som bandet har været igennem mens de har skrevet den nye musik. Dogmet om den stramme beatstil er væk , og bandets medlemmer har blotlagt deres ideer for hinanden i jagten på den gode, tidsløse sang. Forankringen i 60ernes æstetik er stadig til stede, men bandet har på det nye album også åbnet sig mod lyde og stemninger fra de sidste 40 års rock og pop – og man kan møde referencer til alt fra Elvis Costello, ELO, Powepop og ja endda til the Zombies unikke fornemmelse for hamonik.

Om denne fornyede tilgang til sangskrivningen fortæller sanger og guitarist Søren Koch , som i 2018 også blev officielt medlem af The Zombies:

“Det er sjældent svært at gentage sig selv. Det nemmeste ville være at lave en plade med samme dogme som den første – altså at genskabe en specifik stilart, sound eller sågar et bestemt årstal. Vi har i stedet brugt en del tid på at bryde livslinien til disse dogmer, for at  finde ud af hvordan VI egentlig lyder. Resultatet er en plade som både viser en udvikling, men som også lægger sig som et naturligt nyt kapitel i bandets historik. Jeg glæder mig usigelig meget til at skulle tage det nye materiale ud på landevejen. At spille de her sange som vi har gået op og ned ad i studiet, live. ” 

Let’s Do This er ude på via. Echophonic og Target Records d. 31 Januar, og følges op af en stor dansk tour.

LIVE SHOWS 2020:

  • 07/02: Musikhuzet,  Rønne
  • 08/02: Musikforeningen Bygningen, Køge
  • 13/02: Tobakken, Esbjerg
  • 14/02: Generator, Ringkøbing
  • 15/02: Stars, Vordingborg
  • 27/02: Maskinhallen, Frederikshavn
  • 28/02: Turbinen, Randers
  • 29/02: Tøjhuset, Fredericia
  • 01/03: Dexter, Odense
  • 06/03: Juvi Klubben, Kalundborg
  • 07/03: Støberihallen, Hillerød
  • 13/03: The Tivoli, Helsingborg
  • 14/03: Beta, København

—————————

Credits:

 

The Beatophonics er:

Søren Koch
Rasmus Schrøder
Flemming Koch

Alle sange er komopneret af Koch/Koch/ Schrøder

Indspillet i Echophonic Studio og Klubhuset

Mixet af Magnus Von Bülow

Mastering af Eric Broyhill, Monsterlab

 

Management og Booking: https://deluxe-music.dk/

Label: http://targetgroup.dk/the-beatophonics/

UK

THE BEATOPHONICS – LET’S DO THIS

Known for their unique musical interaction and unofficial titleholders as “Denmark’s best beat orchestra”, The Beatophonics returns in 2020 with a  new album, on which the band explores new paths. The album title Let’s Do This refers to the process and the active choices the band has been through while writing the new music. The dogma of the  pure beat style is gone, and the band’s members have exposed their ideas to each other in search of the good, timeless song. The anchoring of the ’60s aesthetic is still present, but the band has also opened a window to the sounds and moods of the last 40 years of rock and pop – and you can find references to everything from Elvis Costello, ELO, Powepop and even to The Zombies unique sense of hamonics.

 

Black Oak County

About

Black Oak County are back!
Upon the release of their debutalbum “Black Oak County”, the band was promised a bright future by the likes of Classic Rock Magazine, Flick of the finger and Metal Hammer.

The album got massive airplay on Danish radio stations P4 and Myrock as well as receiving more than a million plays on Spotify among other online streaming services.

In the fall of 2017, in a period of great success for Black Oak County, singer Niels Beier chose to leave the band and music all together.

But now, Black Oak County are back, stronger than ever, with a new lead singer and a new sound, coupled with the same familiar energetic and powerful statement that people remember from the debut.

Following a long and grueling search for a new lead singer, the band entered a local studio in secrecy, to start the pre-production of brand new material. In this process the line up of the band fell into place.

Black Oak County is now a hard hitting, catchy and hooky power trio consisting of Jack Svendsen (guitars), Mike Svendsen (drums) and René Hjelm (vocals/bass). The band now focus their sound even more upon the melody and the song, mixed, to great effect, with the big and meaty riffs for which the band is known and loved.

“Pretty Pistol” is the first single from the new Black Oak County. Once again, the band went into Hansen Studio, owned by Jacob Hansen (produced the likes of Amaranthe, Pretty Maids, Dizzy mizz Lizzy and Volbeat). Just like the debutalbum, the new single is produced, mixed and mastered by Jonas Haagensen.

“Pretty Pistol” is a cheeky and catchy rock tune, that makes you wonder whether Black Oak County has eaten Tim Christensen (Dizzy Mizz Lizzy) and added some AC/DC and Alice in chains to their sound. “Pretty Pistol” will be released worldwide on August 24, on all digital platforms via Mighty Music.

Line-up

Jack Svendsen – Guitar
René Hjelm – Bass/vocals
Mike Svendsen – Drums

Releases

“Black Oak County” (album), 2017
“Theatre Of The Mind” (album), 2019

Boys From Heaven

The spirit of the great eighties, captured in the modern studio. That is the essence of Danish rock group Boys From Heaven. The band, captivated by the sound of the late seventies and early eighties – with stadium rockers like Toto and Journey -write, record and perform epic and grandiose rock music featuring the likes of lush vocal harmonies, wide piano and synth hooks, fiery guitar solos and an oh-so-smooth alto saxophone.

Boys From Heaven’s inspiration is not just confined to the era of reverb and Ray Bans. Traces of the classic rock sound, pioneered by bands like The Who, are also present in the septet’s signature song DNA.

The release of their 2017 EP No Way! But Anyway put Boys From Heaven on the map, and in the two years that have followed since the band has gone on to perform at several well-established venues and festivals, such as Musikhuset Posten in Odense and Kløften Festival in Haderslev, as well as the one day festival Skodborg Parkrock, with over 3.000 festivalgoers. Here the band performed alongside several famous artists, among others Danish rock giants Gnags. The band also made it to the final of the TAK ROCK Band Battle 2018, held at the esteemed DR Concert House in Copenhagen.

In 2020 Boys From Heaven signed on with Target Records, who will release the band’s debut album The Great Discovery. This time, the band have decided to produce the album themselves, with lead vocalist Chris Catton spearheading the process as mixing engineer. The results speak for themselves: the band has created a sound with the audacity of a record
written in the 1980’s, and the punch of an album produced in 2019.
Boys From Heaven is the best of both worlds: whimsical and witty, yet technically skilled. Rock’n’roll, yet soft and soulful.

The Broken Beats

Danmarks førende powerpopgruppe The Broken Beats er tilbage efter en længere pause med deres 8. album, som følger op på deres seneste udspil “All Those Beginnings” fra 2013.

The Broken Beats blev dannet i 2001 af sanger og sangskriver Kim Munk, og i  2006 debuterede bandet herhjemme med pladen “In the Ruin for the Perfect”. Siden har gruppen stået for store radio og tv-hits som fx “Essentials” og “The Rules”. I dag tæller The Broken Beats’ bagkatalog af medlemmer intet mindre end 62 personer, hvor det eneste originale og det mest originale medlem er tilbage, nemlig sanger, sangskriver, guitarist, forfatter og nedriver Kim Munk.

Munk udtaler selv om The Broken Beats at han kun kan være stolt og glad over hvad der er opnået igennem årene og selvom det både har er skabt evige venskaber og tilsvarende uvenskaber er Munk bare glad for at have overlevet sit talent som sangskriver.

Førstesinglen “Eternity” er en sang helt efter den knækkede rytmes bog  med hvirvlende uptempo energi og et twist af en gal Mozart , mens andensinglen “Close Your Eyes” viser en ny poppet side , hvor den rene glæde er i højsædet, –  og DR P4 har også allerede kastet masser af airplay efter begge disse…

Festen er med andre ord  LANGT fra slut endnu,  og albummet kører røgmaskinerne, konfettikanonerne og de illusoriske vanvidsmaskiner i stilling til endnu en dans til Kim og Co.’s magiske knækkede beat.

The Broken Beats – The Gig er ude via. Target Records d. 24/4

CAPITALS

CAPITALS er lyden af fest, melankoli og det pulserende byliv i alle dets afskygninger. Det er det der skaber en umiddelbar musikalsk forståelse hos treenigheden bestående af sanger og guitarist Kenneth Nefling, bassist Jakob Woo Slavensky og trommeslager Kristján Hyun Slavensky. Bandets medlemmer som kommer fra så vidt forskellige genrer som folk og punk har i CAPITALS fundet et fælles ståsted. Umiddelbarheden fra punken smelter sammen med den intime følsomhed som folk-genren så ofte kan byde på. Det skaber en tilgængelighed i musikken, som inviterer lytteren indenfor i et kaotisk univers der føles som hjem.

CAPITALS havde sin spæde begyndelse i 2016, hvor de alle mødtes gennem en fælles bekendt ved en bytur i indre København. Her havde Jakob og Kristján ikke spillet musik på et seriøst plan i en længere periode. Kenneth havde gang i sit eget soloprojekt, og skulle spille en koncert på en lille klub på Nørrebro. Jakob og Kristján dukkede op, og herfra var de fast besluttede på, at de alle skulle spille i band sammen.

Der gik ikke langt tid før de fandt hinanden i øvelokalet og sangene kom så naturligt som at trække vejret.

Det har hele tiden været bevidst, at vi ville gå rolig til værks, vi havde ikke travlt med at skulle udgive musik eller spille koncerter. For os var det vigtigt først at have styr på hvad vi ville vise verden. Den tilgang til at spille sammen, har givet god mening. Vi er fuldt ud tilfredse med den musik vi skaber sammen og vi glæder os til at vise verden, hvad vi har gået og arbejdet på i alt den tid.” Udtaler CAPITALS forsanger Kenneth Nefling.

Og den tid er kommet nu. CAPITALS har været i studiet for at indspille sange til deres kommende debut EP som forventes ude i slutningen af 2020.

For fans of The Killers, Bruce Springsteen, Jimmy Eat World, The Gaslight Anthem & HAIM

WEB

Childrenn

CHILDRENN are back, International Exit is their second album, produced by Randall Dunn.
 
“A musical venture into the dim depths of mankind and the fear mongering of modern day politics”.
 
CHILDRENN who consist of members who have played with well-known Danish acts such as Sort Sol, Psyched Up Janis, Kloster, and Baby Woodrose followed up their debut album, working with one of the most respected producers in modern alternative music, Randall Dunn. Dunn has produced albums for such diverse acts as SunnO))), Earth, Wolves In The Throne Room, Six Organs Of Admittance, and Marissa Nadler.
 
After mixing CHILDRENN’s first album, this time, Randall Dunn flew to Copenhagen and recorded and produced the album in full, at Black Tornado Studios, Copenhagen, mixing it at Avast! Studios, Seattle.
 
The result is 10 tracks of fiery and glum rock music with influences from 70’s psychedelic rock, kraut rock, black metal, 60’s folk and so much more.
 
The lyrics, are inspired by the current state of the world, seemingly going down the drain, which is also reflected in the almost apocalyptic title: International Exit.
 
Vocalist and lyricist Jakob Brixen explains:
“When we wrote the songs for International Exit, Manoj and I were both filled with a mood of demise, which I think emanated from some tendencies and scaremongering in the current zeitgeist that has affected us a lot. A feeling that everything could fall apart around us. A feeling of anxiety on a personal level and on a political and global level. This is also reflected in the lyrics that revolve around an underlying theme of collapse with elements of decadence, profane madness, self-destruction, denial, anger, deep darkness and longing for deliverance.”
 
Their debut album Animale was released in 2016, and was critically acclaimed, internationally and domestically. The band has performed at festivals such as Roskilde, Northside and Copenhagen Psych Festival in addition to a bunch of more intimate live shows.
 
CHILDRENN also performed at the Danish showcase: Spot Festival, where Rolling Stone Magazine legend David Fricke watched their blistering show and had them on his personal top 5 for that festival.
 
International Exit will be released on Mighty Music on October 20th 2017 on CD, LP and digital.
 
 


 
 

Conny Bloom

Den svenskspråkiga solodebuten övertygade många. På uppföljaren tar en av Sveriges mest självklara rockstjärnor ut svängarna ännu mer.

– Jag tror mer på bergochdalbana än långfärdsskidor.

Conny Bloom säger det med ett skratt. Fast menar ändå allvar, eftersom han syftar på den musikaliska variation som kännetecknar hans båda svenskspråkiga soloalbum. Conny säger att han i sitt skapande främst utgår från sin egen musiksmak.

– Inte minst i dag tycker jag det är viktigt att man vågar ta ut svängarna. Om man inte är AC/DC tror jag inte folk vill ha en platta som låter likadan rakt igenom.

På nya skivan ”Game! Set! Bloom!” – det framgår möjligen av titeln att vi har att göra med en kille som i unga år valde mellan gitarren och tennisracket – känns somligt igen från 2016 års ”Fullt upp”, den hyllade debuten på modersmålet. Skivorna delar balansen mellan lekfullhet och allvarsamhet, men också den underfundiga humorn och berättarglädjen.

Ändå står ”Game! Set! Bloom!” på egna ben. Framför allt låter skivan annorlunda. Kanske för att soloartisten Conny Bloom sedan senast blivit ännu mer varm i kläderna, kanske för att musikerna är nya, kanske för att det helt enkelt rör sig om andra låtar.

Ta inledande ”AB Maffiadojjor” som inte liknar någonting han har gjort tidigare, kalla det dråplig deckarfunk med drag av sjuttiotalets blaxploitation-soundtracks. Eller medryckande ”Rulla på”, albumets första singel.

– Det är den enda låt på skivan som jag skrivit ihop med någon annan, närmare bestämt Jimmy Lagnefors. Han fixade en liten statistroll till mig i Ted Gärdestad-filmen och hade då en idé till en låt som eventuellt skulle användas i filmen. Det saknades en text så han skickade över den till mig och jag skrev klart. Nu kom låten aldrig med i filmen men jag tyckte så himla mycket om den att jag spelade in den själv i stället. Texten riktar sig till mina barn. Jag vill intala dom till att det spelar ingen roll vad folk säger, det är bara att rulla på. Andra låtar, som ”Skadad” och ”När ska jag få bli kär då”, kan till och med vara lite för personliga för att prata om, eller så är texterna tydliga nog för att inte behöva förklaras ytterligare.

Det är en sida av Conny Bloom. En annan, mer storyteller-uppsluppen sida släpps fram i exempelvis ”Knegarjäntan å jag”, om en ungdomsförälskelse, och ”Jag tror jag trollat bort mig själv”. Sistnämnda är Doors-groovig, lite lösare i konturerna och längst på plattan.

– Den handlar om det här springa in i väggen-syndromet som många upplever, att det är sådan stress och snurr hela tiden att det är lätt att man trollar bort sig själv.

”Jag tror jag trollat bort mig själv” är också en låt Conny har gjort för att han i egenskap av soloartist kan göra den.

– Även om jag skriver majoriteten av Electric Boys låtar och har en bild i huvudet av hur de ska låta med arrangemang och annat blir det ändå så i ett band att saker ska stötas och blötas och kan ta ganska lång tid. Nu känns det som att jag gör som jag vill, allting går snabbare och det är ganska skönt.

– Hade den här låten skrivits till bandet eller ifall ett stort skivbolag varit inblandat skulle den säkert ha gallrats bort någonstans eller så hade det diskuterats ifall refrängen ska vara på si eller så vis. Så fort man börjar tänka på det sättet finns risken att det lekfulla försvinner. Jag inser så klart att vissa låtar måste få vara enkla, det får inte bli för svårt så folk inte fattar, men samtidigt är det skönt om vissa grejer bara kan få blomma ut och bli vad de blir.

Ulf Conny Blomqvist växte upp i ett Vasastan som på sjuttiotalet var ”ganska ruffigt, inte alls som i dag”. Familjen saknade dusch i lägenheten så varje söndag blev det bad hos farmor på Dalagatan. Trappuppgången hemma var stökig med langare som bodde högst upp i huset och det spring som följer med dylik verksamhet. Samtidigt var grannskapet tryggt med massor av barn som var ute och spelade fotboll och fullt med kompisar i plugget. Musiken fanns runtom honom, mest i form av femtiotalsrock och The Beatles, men något hände i Conny när han som nioåring hörde ”Ballroom Blitz” med Sweet.

– Jag blev helt golvad. Det var var det coolaste jag hört. Det var en stor förändring.

Men det var ett par andra händelser eller snarare personer som fick honom att själv vilja prova gitarren.

– Morsans syrra i Solna hade två grannar. Den ena lirade rock i ett band och då han spelade på sin Gibson hade han jämt fönstret öppet. Så när jag kom gående dit från bussen hörde jag hur han stod och körde massa riff. Det tyckte jag var häftigt. Det var för övrigt han som lärde mig att ta ut mitt första riff på elgitarr, Lou Reeds ”Sweet Jane”. Den andra grannen byggde små effektpedaler och ljusorglar, vilka blinkade i takt till musiken. När jag kom in till honom släckte han ner, gjorde massa ljud på sina pedaler och så då de här lamporna som blinkade. Väldigt spejsat. De där båda drog helt klart in mig, var viktiga influenser.

Som tonåring fick Conny sin musikaliska skolning i powertrion Road Rats (bytte sedermera namn till Rolene) och svenska hårdrockpionjärerna Neon Rose men blev Conny Bloom som vi känner honom med Electric Boys. Kvartetten som fantasirikt förenade hårdrock med funk och psykedelia var i början av nittiotalet en internationell framgångssaga med hög MTV-rotation och prestigefyllda turnéer. Gruppen som la av 1994 återbildades 2009 och är fortfarande verksam, trettio år efter det stilbildande debutalbumet  ”Funk-o-Metal Carpet Ride” med hiten ”All Lips n’ Hips”.

Vid sidan av Electric Boys har Conny Bloom gjort lite av varje: ett par soloplattor på engelska, turnéer med alla från Hanoi Rocks till Ginger från The Wildhearts samt startat än i dag verksamma coverbandet Medborgarna. Tillsammans med bland andra LaGaylia Frazier, Mats Ronander och Mikael Rickfors medverkade han nyligen på den omfattande Sverige-turné som hyllade Woodstock-festivalen i samband med dess femtioårsjubileum.

Ändå råder det ingen tvekan om att soloplattorna på svenska har inneburit en sorts vitamininjektion, även för en luttrad rockveteran.

– Det känns som att en ny dörr har öppnats för mig att göra en annan typ av låtar. Musik som kan stå för sig själv även när den är väldigt nertonad eller som bara är baserad på en bra låt snarare än något som måste ha arenarockvolym, vilket så klart kan ha sin charm men det gör jag ju redan med Electric Boys.

Till en början var det ovant att använda ett annat sångspråk, som det här hur vissa ord ska uttalas.

– Men sedan kom jag på att jag sjunger väl som jag pratar, eller skriver som jag skulle säga det. Det är det enda jag kan göra. Direkt när jag kom på det gick det snabbare att få ner en berättelse, då fastnade jag inte i att behöva tänka på tjugo olika synonymer. För det finns ju inte i svenskan.

– Den ende låtskrivare jag känner att jag hänger ihop med lite grann är Pugh. Tidiga Pugh. Hade jag inte hört ”Dinga linga Lena” och de där grejerna när jag var ung hade jag kanske inte gjort någon svensk platta över huvud taget, för mig var det beviset på att man kan göra rock på svenska och ändå få det att låta coolt.

Ett annat bevis är ”Game! Set! Bloom!”.